Entangled in a missing Memory.





Saknar man dom lite halvt eller? Jovars. För mycket.

Lose this life, it's the Death of me.



Det finns ingen tid till att stå och trampa längre. Det finns ingen tid till att fortsätta leva i den fantasivärld jag gör idag och hoppas att allting ordnar sig någon gång i framtiden. Det finns ingen tid alls kvar längre och det är det som skrämmer mig mest av allt. Om två månader tar jag studenten. Då är det meningen att jag ska ha någon slags framtidsplan. Veta vad jag vill göra i framtiden, hur jag ska få pengar och vart jag ska ta vägen. Jag har ingen sådan. Jag har inte ens någonting som i närheten liknar en plan. Jag är bara rädd.
Hur ska jag kunna hitta min plats och min egen väg när jag inte ens hittat mig själv?

Allt tjat om jobb och pengar hit och dit gör hål i huvudet på mig. Jag har inga visioner överhuvudtaget. Jag lockas inte av tanken på jobb, egen lägenhet och familj som förmodligen de flesta i min ålder gör. Jag lockas inte av någonting sådant överhuvudtaget. Jag har inga yrkesdrömmar eller framtidsplaner. Jag vet ingenting. Jag vill ingenting. Jag tror inte att jag passar in på den här planeten. Systemet som vi människor byggt upp där allting kretsar kring pengar äcklar mig. Allting har ju helt tappat fokus.
Aldrig tidigare har jag känt mig så felplacerad, förvirrad och lost i livet.

vi har förlorat det finaste som fanns.







23 mars 2011


För första gången på sex år är jag numera utan navelpiercing. Det känns förjävligt. Jag ser förjävlig ut.

-

aldrig tidigare har jag insett hur
skräckslagen jag faktiskt är över att förlora dig.

22 mars 2011


Fin video, om än lite enformig. Låten är en av de finaste som finns dock, no doubt.
Suttit hela dagen igår och hela dagen idag och försökt trycka fram någonting vettigt för att ha ett inlägg att publicera. Dock utan framgång. Började inlägget imorse med att förklara hur illa jag tyckte att det var att det var måndag. Kändes inte riktigt lönt att fortsätta på det när jag sedan insåg att kollen inte stod riktigt rätt till.

Helgen fick ett härligt avslut iallafall. Jag och Natha bestämde oss för att dra en utgång bara vi två, så i lördags drog jag till Landvetter där vi käkade, fixade oss och förfestade lite smått innan vi drog in till stan. Klockren utekväll. Inte skrattat så mycket på jag vet inte hur länge. Nu känner jag dock att jag borde hålla i pengarna iallafall ett tag framöver, alternativt lägga dem på lite mer behövande stuff, men får se hur det blir med den saken. Nu är klockan mycket och imorgon bitti är det dags för ännu en teateruppvisning. Sov Gott!

19 mars 2011


En liten sneakpeak på min balklänning som jag lovade att visa för ett tag sedan. Jag vet inte vad som händer med bilden när jag laddar upp den. Den blir knastrig, suddig och färgen ändras totalt. I verkligheten är klänningen mer åt det vinröd-bruna hållet och inte bara brun som den ser ut på bilden. Jag gillar den i vilket fall, trots att jag inte vet om jag kommer överleva en hel kväll med den på. Den sitter så tight att det nästan blir svårt att andas. Men som det gamla ordspråket lyder - vill man vara fin får man lida pin.

Everything I touch turns to Stone.


Bring Me The Horizon är äntligen klara med videon till Blessed With A Curse och på tisdag släpps den. Fint.
Vad som även känns en aning fint är att det är helg. Har, precis som varje fredag, varit ledig idag och hade som plan att ge mig ut och springa, precis som i onsdags. Dessvärre sprack denna plan då man möttes av ett tjockt lager snö utanför fönstret när man drog upp rullgardinen imorse. Deprimerande. Jag hade ju vant mig vid tanken på sol, skinnjacka och tunna skor. Äh, får väl försöka gilla läget och göra dubbla antalet situps och dra på mig kängorna för en promenad. Tänker dock tillåta mig själv att köpa en påse ostbågar att chilla med framför Big Brother ikväll eftersom det inte blir någon utgång. Rebelliskt.

ELF Cosmetics.

Efter att ha suttit och klickat runt på ELF's hemsida ett bra tag bestämde jag mig för att för en gångs skull klicka hem lite nödvändigheter. Kunde inte stå emot priserna. Det är galet hur billigt det är. De allra flesta produkter kostar 15:- och enligt de reviews och bloggar jag läst ska de även vara bra.
Dessutom fick jag ett mail om att produkterna skickats bara en kort stund efter att jag gjort beställningen. Skulle egentligen ut ikväll, men istället för att lägga ca 500:- på alkohol fick detta bli min fredags-utgift. Gött!

 

 






















1.
Lösögonfransar, Dramatic Lash Kit. x2
2. Total Face Brush.
3. Mineral Infused Face Primer.
4. Concealer Brush.
5. Plumping Lip Glaze, Oasis. (Inte den färgen som på bilden.)
6. Clarifying Pressed Powder.
7. Natural Radiance Blusher. (Inte färgen på bilden.)
8. Matte Finisher Clear Nail Polish.
9. Nail Polish, Smoky Brown.

Summa: 244:- inkl. frakt.

16 mars 2011


Tog bilden ovan när jag kom hem från skolan och insåg att jag kanske har hyfsat långt hår ändå. Det går tydligen en bra bit längre ned på ryggen än vad jag har trott. Synd bara att jag inte klippt mig på ett år och därför kommer vara tvungen att klippa av en bra bit. Jag hatar hår. Jag hatar mitt hår. Irriterande.

En annan sak jag för tillfället hatar är piercingar. Min navelpiercing en katastrof. Tog den när jag gick i sexan, vilket innebär att jag haft den i sex år, och NU har min kropp tydligen bestämt sig för att stöta ut den. Avståndet mellan hålen har bara blivit mindre och mindre och hålet som sitter i naveln har dessutom kommit längre och längre utåt. Är väl bara en tidsfråga innan skinnet spricker upp helt, vilket ger mig ÅNGEST. Jag kan inte vara utan navelpiercing. Har haft den såpass länge nu att jag inte kan se mig själv utan. Så otroligt jävla fult. Det jag egentligen borde göra är att ta ut den nu på direkten och hoppas att hålet växer igen snabbt så att jag hinner ta ett nytt innan sommaren, men samtidigt kan jag inte med att göra det. Fan.

London / 1 Dec 2010

Då arenan tänts upp igen efter konserten och folket börjat bege sig därifrån bestämde även jag och Rach oss för att dra. Jag gick omkring som om jag svävade på rosa moln och trots att jag fortfarande inte förstått att jag varit på scen levde jag på lyckokänslor. Vi bestämde oss för att köpa Pringles och Cola innan vi begav oss mot hotellet, och drog till en liten affär där vi stod i den längsta kön någonsin. Av någon anledning har Pringles blivit någonting jag alltid köper efter konserter. Promenerade sedan i snöstorm till hotellet.



Jag sov otroligt dåligt natten efter konserten. Vaknade upp mitt i natten och hade så ont i kroppen att jag knappt kunde röra mig. Har aldrig haft så sjukt ont. Det kändes ungefär som att någon brutalt pressade in mina höftben från vardera sida. Sjukt obehagligt. Utöver det var både jag och Rach helt utmattade och sov som stockar. Vaknade upp på morgonen och fixade oss lite smått, innan vi drog ned till frukosten. Jag hade verkligen sett fram emot en god frukost på ett dyrt och fint hotell, men tyvärr blev både jag och Rach besvikna. Det fanns knappt något ätbart överhuvudtaget. Konstiga Croissanter och äckligt bröd. Men vi satt där ett tag och tog det lugnt och åt lite iallafall. I stort sätt hela resturangen kryllade av andra personer som varit på konserten. Allt från vuxna med 30STM-tröjor till folk i vår ålder.

Därefter begav vi oss tillbaka till hotellrummet där vi slängde ihop våra grejer för att dra därifrån. Planerna för dagen var att dra runt på stan och shoppa/uppleva/ta det lugnt. Vi tog därför tunnelbanan tillbaka till Victoria Station för att sedan traska tillbaka till det "gamla" hotellet. Väl där chillade vi en stund innan vi drog ut på stan. Begav oss ganska direkt till Oxford Street och gick och kollade runt i affärer etc. Hittade och köpte dock ingenting annat än TIW Deluxe. Både jag och Rach var sjukt trötta och kroppen kändes ganska messed up efter konserten kvällen innan, så ingen utav oss var på världens bästa humör för att gå runt i timmar. Tog oss därför en välbehövlig vila innehållande varm choklad på Starbucks i någon timma. Mysigt.

Vi tog sedan tunnelbanan till Camden Town, där vi mest vandrade runt. Det var sjukt fint och mysigt, men samtidigt jävligt kallt. Vi försökte bestämma oss för vart vi skulle käka middag, men hittade inget passande ställe, vilket gjorde att vi mest gick runt och tittade bland sakerna som såldes och sådär. Efter mycket velande fram och tillbaka bestämde vi oss för att, istället för att käka middag någonstans där, ta tunnelbanan till Picadilly Circus. Det var även ett place jag kände att jag var tvungen att besöka när jag väl var i London.

Blev lite förvånad då det såg helt annorlunda ut gentemot vad jag föreställt mig, men det var nice. Väl där beslutade vi oss för att käka middag på Fridays och gick dit och ställde oss i kön. Hightech som de är i London fick vi någon liten dosa som skulle börja blinka då det fanns ett ledigt bord till oss och det tog en jävla tid innan det hände. Men till slut fick vi vårt bord och beställde in maten. Satt där ett bra tag och snackade och sådär. Egentligen kände vi för att gå ut och festa, men med tanke på att klockan blivit så mycket och sådär fick vi tyvärr hoppa över det. Kollade i några affärer som fortfarande var öppna efter middagen innan vi drog tillbaka till hotellet och lade oss och snackade och käkade chips. Fick även flipp och stod och flamsade i fönstret samtidigt som snön som skulle skapa morgondagens kaos föll utanför.











Är du arg Sam?



Frölunda Indians


Nu är säsongen officiellt över för Frölundas del. Allting hängde på matchen igår, som vi förvissa vann, men tyvärr gick inte riktigt alla resterande resultat vår väg. Känns skumt att slutspelet drar igång på tisdag utan Frölunda, men samtidigt är jag jävligt lättad över att det inte blir någon kvalserie med tanke på hur säsongen sett ut. Kommer kännas tomt att inte längre dra på sig Frölundatröjan och bege sig till Scandinavium, sitta hemma och spänt lyssna på bortamatcherna och hålla koll på alla resultat och nya värvningar, men jag antar att jag får överleva trots att jag redan börjat få abstinens. "Bara" fem månader kvar till ispremiären.

-


Ich weiss unsterblich sind wir Nicht.

Femte mars och exakt ett år sedan jag såg världens finaste Tokio Hotel live för tredje gången samma vecka. Det är skrämmande, det är läskigt och jag förstår inte vart tiden tagit vägen. Jag saknar känslan att vara avskärmad från omvärlden under två veckors tid och jag saknar dem. Så otroligt mycket mer än vad jag velat erkänna för mig själv. Det känns som att sprickan blir större ju mer tiden går och jag behöver dem nu.
Med risk för stort sammanbrott funderar jag på att, dagen till ära, ta mina live-dvder och lägga mig under täcket och bara känna. Egentligen vågar jag inte, men det var så länge sedan. Finaste jävla Tokio Hotel.


If I could change one thing in life I'd make Time for us.

Jag tycker att videon är vacker. Den visar innebörden av kärleken till ett band på ett så otroligt starkt sätt. Jag kan verkligen känna deras smärta och vågar inte ens föreställa mig den ångest och panik som skulle funnits inom mig ifall det istället var jag som stod med kravallstaketet tryckt mot revbenen och såg mina hjältar kliva av scenen för allra sista gången. Hur skulle man överleva och ta sig ur någonting sådant?

"They don't even know what it's like to be a fan. You know?
To truly love some silly little piece of music, or some band, so much that it hurts."

5 mars 2011


Fredag kväll och jag chillar i sängen. Fett skönt faktiskt. Känns som att det var ett tag sedan jag bara spenderade kvällen hemma utan att ha någonting planerat. Har tittat på Big Brother, som vanligt. Jag har följt det enda sedan det sändes första året då jag var en liten skit och har alltid älskat programmet. Måste dock erkänna att jag är en aning besviken på årets upplaga. De flesta deltagarna är tråkiga och allting är fett lame. Får hoppas att det blir bättre med tiden för annars lär det bli ett fiasko. Tyvärr.

Som svar på frågan om jag ska till Peace & Love - jag vet inte ännu. Vi har lite olika planer, så får se vilken utav dem det blir och hur allting slutar. Har inte bokat någonting ännu så har fortfarande alla dörrar öppna. Men se 30STM i sommar ska jag garanterat göra, och det känns wicked att veta att det blir så snart igen.


2 mars 2011


Har tappat suget för bloggen. Irriterande. Har hänt en del trevligt sedan senast. Jag och mamma drog upp till Uppsala i fredags och bodde hos syster med familj hela helgen. Hur trevligt som helst. Lekte med barnen och umgicks. Fick även köpt en balklänning. Hur fin som helst. Känns som att en klump lossnat i magen nu när jag har en klänning och slipper stressa och tänka på det. Studenten får gärna skynda lite och komma nu.

I måndags hade vi endast en timmas skoldag och efter denna timma drog jag, Erika och Natha till Landvetter och käkade pizza. Ett par timmar senare drog jag och Natha hem till mig där vi spenderade hela kvällen och natten framför datorn och Big Brother med Cola, ostbågar och godis. Vi är awesome.

Igår var det hockey och stämningen var störd. Slutsålt Scandinavium och alla 12044 personer blev som en enda stor klack. Har aldrig hänt tidigare och det kändes snarare som en SM-final istället för en ödesmatch mellan två lag längst ned i tabellen. Underbart. Imorgon är det match igen. Sista hemmamatchen för säsongen om det inte blir slutspel eller kval. Hemsk tanke. Har redan hockeyabstinens. Blir förmodligen även utgång imorgon efter matchen i och med att jag inte har någon skola på fredagar. Mums.

RSS 2.0