Och inte blir det bättre av att veta att jag för exakt ett år sedan kände livet pumpa i blodet i ett fullsatt O2 tillsammans med 30 Seconds To Mars. Jag får fortfarande känslorna tillbaka då jag tänker på det och jag har fortfarande lika svårt att inse att det har hänt. "What an incredible way to say goodbye" skrev Jared på Facebook tidigare idag. Jag är inte redo för ett avsked och kommer aldrig att vara. Det bara svider i hjärtat.

x Blev inringd för jobb idag på ett dagis i Lerum. Jobbade 10.30 - 17.00 samt imorgon 07.30 - 16.30.
x Frölunda förlorade mot det äckligaste laget i Elitserien och halkade ner en placering i tabellen.
x Jag hatar att jag är en sådan dålig förlorare när det gäller hockeyn och låter förluster förstöra mina dagar.
x Jag är så trött att jag tror att jag avlider och förstår inte hur jag ska orka ta tåget 07.16 imorgon.
x Jag önskar att önskningar kunde slå in för i sådant fall hade du varit här med mig nu.
x Min katt är finast i världen och nu tänker jag stänga av datorn och lägga mig och sova med henne.

Som jag säger i videon här ovanför var meningen att jag egentligen skulle
skriva ett inlägg om det jag snackar om, men i brist på ork och lust fick det
bli en video istället, trots det faktum att jag ser ut som en dränkt katt.

Har haft ett par härliga dagar här det senaste för övrigt. Natha har bott här och vi har tittat på film efter film efter film och varvat det med att åka till ICA och köpa onyttigheter. Mysigt. Känns som att latheten ligger på topp när man ligger i sängen i stort sätt hela dagen och sedan går upp och tar bilen den korta vägen till ICA för att ladda upp med ännu mera onyttigheter, men det är gött. Hon lämnade mig dock igår så för tillfället sitter jag här i min ensamhet och trånar efter Cola. Försöker stå emot suget eftersom att jag och Natha hällde i oss en aning för mycket, men det börjar bli lite svårt nu alltså. Tough life. Skicka hit en flaska?

Sju sanningar om dig själv:

Klockan är redan alldeles för mycket och jag borde sova för länge sedan. Jag ser dock ingen anledning till det och lär säkert vara vaken x antal timmar till. Jag har ingenting att vakna upp för imorgon och drar jag ut på den här dagen/natten lite längre än nödvändigt behöver jag åtminstone inte uppleva morgondagen lika snabbt. Ligger i sängen, lyssnar på tyst musik för att inte väcka de andra och tittar på Kiara som ligger här bredvid. Hennes närvaro får mig att känna mig mindre ensam och när hon tittar på mig med sina stora ögon känns det, på något konstigt sätt, som att hon förstår. Min underbara lilla älskling.

Livet är kaos just nu. Mer kaos än vad det någonsin varit och jag vet inte hur jag ska hamna på rätt spår. Jag fattar fel beslut gång på gång eftersom att jag låter mina känslor styra och allting hamnar ur kurs. Motvinden blir starkare för varje dag och ingenting är roligt längre. Det går inte att laga. Jag går inte att laga.

Jag saknar Zara. Otroligt mycket. Jag avskyr avstånd och jag avskyr att det alltid är dem som betyder allra mest som befinner sig längst bort. Jag vill kunna köpa med mig ostbågar och kladdkaka och vandra över till henne när jag vill eller kunna ringa och bestämma träff om en kvart. Inte behöva planera och åka 30 mil.



Försöker hålla mig så sysselsatt som möjligt under dagarna annars. Fick sett Breaking Dawn idag. Tycker inte om handlingen särskilt mycket i sista boken, men bortsett från det var filmen bra. Övningskörde även med pappa efteråt. Har börjat köra med körskolan igen och ska intensivt ta så många lektioner som behövs samt börja besöka körskolan för teoriplugg så att jag kan få kortet så snart som möjligt. Min lärare tippade på att jag skulle behöva max tio till femton lektioner och jag har redan tre inbokade den närmaste veckan.

Imorgon blir det ett besök på körskolan för teori. Och jobbsökande. Som vanligt. Ska ha som mål att ringa minst fem olika företag varje dag nu framöver samt fortsätta söka på internet och besöka ställen och lämna mitt CV. Det kan inte fortsätta såhär. Jag behöver rutiner, en inkomst och ett liv. Men det händer ju aldrig något och man tröttnar lite mer för varje dag. Hur länge ska man behöva kämpa och försöka utan framgång?
/ På fredag är det hockey igen iallafall och det är det som håller mig uppe just nu.

x Har söndagsångest för första gången sedan jag gick ur skolan.
x Ska till ABF imorgon för starten på något projekt Arbetsförmedlingen bokat in mig på. Vill verkligen inte.
x Har beslutsångest över tisdagen. Lägga 400:- och åka med klacken till Växjö eller inte?
x Sverige vann över Finland i Karjala. Cupen betyder ingenting, men vinna över Finland ska man göra.
x Måste fortsätta uppdateringen om Reading och London, men mitt minne sviker mig lite smått.
x Har ingen konsert inplanerad för första gången på år och det är en hemsk tanke.
x Det kom nyss ut att Frölunda värvat Fredrik Sjöström. Vet inte riktigt vad jag tycker ännu.
x Jag har fortfarande inget Photoshop = inga bilder = I'm going fucking nuts.



Förresten;
Ägna 35 minuter utav ert liv till filmen ovan. Tårarna rinner och det gör riktigt ont i hjärtat.
May you all rest in peace. Forever.

Vet ni vad? Idag tänkte jag vara snäll nog att berätta för er alla vad det är för datum idag. Med tanke på att ingen skrivit om det på Facebook och bloggar så känns det som ett hyggligt drag - 11.11.11. Och när jag ändå håller på tänkte jag även berätta att klockan slog 11:11 imorse, vilket den aldrig gör annars. Coolt.

För övrigt beskriver statusuppdateringen här nedan min fredagkväll ganska bra. Sitter under en filt framför teven och halvtittar på Idol som vilken tråkig svenne som helst. Bryr mig egentligen inte ett skit om deltagarna eller programmet överhuvudtaget, men det är väl trevligt med lite musik i bakgrunden sådär.
Skulle dock allra helst slänga på mig smink, hår och ett par höga klackar och ge mig ut i Göteborgs nattliv, men får väl se till att stå ut tills imorgon eller möjligtvis nästa helg. #jobbigtläge



Edit: Värt att tillägga är att Sebastian Karlsson stängs av 14 matcher för tacklingen på Kahnberg. Funkar.

Ingenting är roligt längre.
Det gör bara ont att andas.

I'm choking on my words. Like I got a noose around my neck. I can't believe it's come to this.
I can taste the failure on your lips. And dear, I fear that this ship is sinking tonight.

Saknaden värker i hjärtat, men idag fokuserar vi på det positiva och skickar världens största grattis till de finaste killarna i världen. Best Alternative och Best World Stage. Vem hade kunnat tro någonting annat?

Nyss hemkommen från Scandinavium och en hockeykväll som inte riktigt slutade som den borde. Ungefär åtta minuter in i första perioden delade Linköping's Sebastian Karlsson ut säsongens, utan tvekan, fulaste tackling som resulterade i en medvetslös Magnus Kahnberg som livlös föll med ansiktet ned i isen. Där blev han liggande ett bra tag samtidigt som diverse sjukvårdare kallades in innan han i ilfart fördes av isen på bår, för att sedan föras till sjukhus i ambulans. Jag har kontinuerligt gått på hockey enda sedan jag var liten och har aldrig varit med om något liknande. Jag satt med kalla kårar längst ryggraden och jag och Christopher övervägde ett tag att lämna arenan för stunden under tiden då Magnus låg livlös.
Det är sådant man inte vill se. Det är sådant man inte ska behöva se. Aldrig.

Hockey är en fysisk sport och jag tillhör den delen av befolkningen som älskar då spelet är hårt. Jag älskar hårda tacklingar och tycker att det är en stor del av sporten. Men det finns en gräns. En gräns som Sebastian Karlsson överskred med hästlängder ikväll. Jag skulle vilja veta hur man, som spelare, tänker då man delar ut en stenhård tackling rakt upp i ansiktet/huvudet mot en spelare som uppenbart inte har en aning om vad som håller på att ske. När fan försvann respekten gentemot andra människor? Det finns ett liv även utanför rinken och ett liv efter hockeykarriären. Ett liv som, på några sekunder, kan förstöras totalt på grund av en sådan här tackling. Dags för både spelare och disciplinnämnden att agera!

Då matchen idag avslutats fick vi information om hur det stod till med Magnus och man kunde konstatera, efter röntgen, att han "enbart" dragit på sig en riktigt kraftig hjärnskakning, utslagna tänder och ett sår i pannan. Det pratas även om minnesförlust. Tur i oturen då en sådan smäll kunde resulterat i vad som helst, men det återstår att se när han kan äntra isen och spela igen. Kämpa Magnus! Vi tänker på & behöver dig.

När det gäller idioten Sebastian Karlsson hoppas jag att han lider riktigt ordentligt ikväll när han inser vad han gjort och att hans tackling resulterar i jävligt många matchers avstängning samt hög böter.

Den här lilla sötnosen på bilden ovan blev våran i tisdags. Världens finaste lilla Kiara. Har aldrig tyckt särskilt mycket om katter, men nu är jag såld. Varenda morgon kommer hon inspringande i mitt rum och lägger sig i sängen hos mig och sover tills jag går upp och varenda gång jag kommer hem, efter ha varit borta, hoppar hon upp i mitt knä och somnar. Världens underbaraste lilla sötnos. Har knappt insett att hon är våran. Har gått runt med ett leende på läpparna enda sedan hon satte ned tassarna hemma hos oss. ♥

För övrigt är uppdateringen gles här pga. fortsatt brist på inspiration. Jag har dessutom haft ännu mindre än vanligt att skriva de senaste veckorna då jag varit sjuk och enbart legat i sängen. Jag går fortfarande på antibiotika och har hosta och sådant kvar, men nu har jag iallafall börjat gå ut och sådär. Har varit på en del hockey, som vanligt, och imorgon är det match igen. That's what I like. Har börjat bli onödigt aktiv på Twitter, så ni som känner för det kan börja följa mig där nu när det är såpass tomt här: twitter.com/killerbell.