Klockan är två och jag borde egentligen sova. Har en obehaglig känsla i magen och bröstet. Börjar få svårt att andas. Jag behöver min ipod. Jag behöver min musik. Jag behöver någonting som tar mig härifrån. Flykt.

Kom hem och möttes av ett mail som gjorde hela min jävla dag. Hur lycklig blir man inte av orden "Henke Lundqvist tillbaka i Göteborg: Frölunda Indians möter New York Rangers i september." Bäst (!) ever.

Här skulle jag kunna fylla ett inlägg med information om att jag befunnit mig i stan med diverse vänner under kvällen, att jag har sjukligt ont i halsen, att jag har en oöppnad chokladkaka i väskan eller att det är exakt tolv dagar tills jag går ur skolan föralltid, men känner jag för det? Nej. Vad känner jag för då? Jo - att spola tillbaka till den där kvällen för någon månad sedan, då jag skapade onödiga förhoppningar inom dig, och därefter göra varje händelse ogjord. För din skull. För mig kvittar det. Egentligen. Tror jag.



På tal om någonting annat - på måndag lämnar vi tillbaka våra skoldatorer, och med tanke på det skyhöga priset (fyra tusen kronor för en tre år gammal Macbook) kommer jag inte att köpa ut den. Detta innebär att jag kommer att vara utan dator tills den dag då jag köper/får en ny, vilket förhoppningsvis inte ska dröja så jättelänge. Uppdateringen kanske blir lite halvkass nästa vecka dock. Kommer sakna min älskade lille Mac.

Ibland hatar jag att jag är sådan jävla dålig förlorare när det gäller hockey. Är så sjukt irriterad för tillfället och kan inte släppa det faktum att vi låter Finland besegra oss med 6 fucking 1 i en VM-final. Finland som bara vunnit guld en enda gång, och detta för 16 år sedan. Det är pinsamt. Riktigt jävla pinsamt.

Var nästan inställd på att Sverige skulle kamma hem guldet, så just nu känner jag för att slå någon. Brutalt.
Och förutom det faktum att Sverige precis förlorade så betyder det att VM är över för i år, vilket i sin tur betyder att jag nu får klara mig helt utan hockey tills elitserie-säsongen drar igång i september. Jobbigt.

Skulle kunna ge otroligt mycket för att få dra på mig Frölunda-tröjan och halsduken redan ikväll och bege mig till Scandinavium, men what to do? Hade en trevlig kväll annars med Christopher och Marcus, och nu tänker jag trotsa min trötthet och sitta uppe tills reprisen av Big Brother sänds klockan ett. Spännande.

Jag gjorde nyss någonting jag inte gjort på väldigt, väldigt länge - tittade på gamla videos med Tokio Hotel. Jag halkade in på de akustiska låtarna från Paris år 2007 och någonting inom mig brast och påminde mig så innerligt om varför jag från början valde att ge mitt liv till de där fyra killarna från Magdeburg. Jag känner för att skrika ut all min kärlek och tacksamhet för att de finns på samma jordklot som jag och ger mig styrkan att andas när jag själv har tappat den. Under de fem år som de funnits vid min sida har jag alltid haft någonting att luta mig emot, någonting som tar emot mig då jag faller och en trygghet i den annars så stormiga tillvaron. Jag vågar inte ens tänka tanken på vart jag skulle vara idag utan deras närvaro.

Det spelar ingen roll vad som hänt eller vad som kommer att hända - för mig kommer Tokio Hotel alltid att vara heliga och någon gång, på något sätt, ska jag ge tillbaka allt det dem gett mig.

Och så var man helt plötsligt ett stort steg närmare studenten. Igår var det nämligen dags för balen och exakt hela dagen ägnades åt förberedelser inför kvällen. Vid tolv på förmiddagen drog jag in till Alex praktik för att få håret fixat, och det blev så jävla fint. Extremt tacksam för hjälpen. Direkt efteråt blev det skjuts hem tillsammans med Natha för att nästan genast påbörja sminkningar och sådär. Skålade även i Champagne och Xider samtidigt som vi tittade på semifinalen i hockey. Världens bästa uppvärmning. Och jag är så jävla glad över att Sverige vann. Efter att ha ställt upp på ungefär en miljon kort skjutsade Marcus och mamma in oss till Valand där vi träffade upp Erika och resten utav klassen. Och sedan började festligheterna.
Mat, alkohol, trevliga människor och dans bestod kvällen av. Hade så extremt jävla roligt.

Känns riktigt galet att det nu bara återstår två veckor av gymnasietiden, klassen och skolan överhuvudtaget, men ser samtidigt fram emot studentdagen något så otroligt mycket. Lär bli den bästa dagen någonsin.
Slänger för övrigt upp ett par egna inlägg med bilder från gårdagen. Bered er på en rejäl bildbomb.

Dags att dra till Frölunda och spela slampa för sista gången. Sorgligt. Men skönt.

I brist på annat tänkte jag att jag skulle ha en frågestund. Ifall jag får några frågor den här gången också vill säga. Tänkte att jag skulle slänga in svaren på frågorna i en video, men får se hur jag gör med den saken. Lovar att svara på allting och svaren kommer upp när/om jag känner att jag fått tillräckligt med frågor. Go!

Har inte kunnat slänga upp något inlägg eftersom blogg.se fått sig en flipp, men nu verkar allting fungera som det ska iallafall. Bortsett från att mina kommentarer enbart syns när jag är inloggad och inte på själva bloggen. Skumt. Har haft världens härligaste helg iallafall. I lördags kom Natha hit och vi spenderade kvällen med onyttigheter och film. Satt sedan uppe till fyra på natten och sjöng. Mestadels gamla nostalgilåtar. I söndags började vi dagen med solning för att sedan dra ned till sjön och bada. Jag trodde att det skulle vara alldeles för kallt för att faktiskt bada (!) på riktigt, men det dröjde inte lång stund förrän vi båda var i vattnet. Helt jävla underbart. Nyss var det snö och iskallt ute och nu är det sommarvärme och bad. Natha sov sedan hos mig en natt till, så kollade på hockey, Big Brother och film resten av kvällen.

Igår spenderade jag flera timmar hos frisören - äntligen blond och nyklippt igen. Har gått med slitet och skabbigt hår alldeles för länge. Drog sedan in till staden och övningskörde mitt i rusningstrafiken ett par timmar med pappa. Stannade även och käkade. Trevligt minsann. Idag har jag också övningskört. Måste ta tag i mig själv så att jag börjar plugga in teorin på riktigt nu. Är en aning irriterad på mig själv för att jag skjutit det framför mig såhär länge. Suck. Imorgon ska jag upp klockan fem (vidrig tanke), så nu tänkte jag chilla framför Big Brother en stund framöver. Fortsätt ställa frågor i inlägget HÄR under tiden vettja!

 

Ligger ute i solen och bättrar på solbrännan. Tog med mig datorn ut för att kunna pumpa musik och märkte att internet funkar minst lika bra här ute som det gör där inne. Trevligt minsann. Vet inte riktigt hur bra min dator mår i den här värmen dock, men den överlever nog. Förhoppningsvis. Slängde nyss på mig ett par shorts och en t-shirt och drog ned till centrum med mamma och köpte pizza och cola, så om en liten stund blir det middag ute i solen. I like. Har ingen aning om vad som händer resten utav kvällen sedan. Natha kanske sätter sig på tåget och kommer hit, annars blir det nog bara chill framför datorn eller tvn. Gött ju. Hade maxat kvällen om det varit hockey och Big Brother på tv som igår, men jag klarar mig nog tills imorgon.

Istället för att slänga upp ett till inlägg om en liten stund med näst sista punkten i listan jag håller på med, så tänkte jag passa på att smyga in den här. Day nine: two favorite songs:

Denna punkten är omöjlig. Det finns alldeles för många låtar som jag skulle kunna dö för, men jag väljer slumpvis två stycken som alltid kommer vara två utav mina absoluta favoriter. SOS med Good Charlotte är en låt som jag aldrig tröttnar på. Jag har lyssnat på den konstant sedan jag var pytteliten och än idag älskar jag låten lika mycket. Likadant med Totgeliebt. Klarar förvisso knappt av att lyssna på den nu för tiden pga. saknad och ångest, men låten var min allra första favorit på Zimmer-skivan, vilket gör den extra speciell.

♥ Tatueringar. Tatuerade killar är min stora weakness.
♥ "Tuffa" killar. Hockeyspelare till exempel.
♥ Killar som pratar engelska. Som modersmål.

Lyckades rätt bra med emoluggen på sista bilden. Ser nästan ut som folk gjorde i högstadiet. Charmigt. Hade teateruppvisning i Frölunda klockan åtta imorse vilket innebar att jag var tvungen att ställa klockan på kvart över fem. Klev därför bara upp ur sängen och slängde på mig lite smink = stor tröja och luva fick bli min räddning. Gött. Teatern gick bra och nästa vecka har vi de två allra sista uppvisningarna. Ska bli skönt.
Nu återstår bara en lektion innan helg och nästa vecka är det äntligen dags för klippning och slingning (gått runt med en halvmeter utväxt, ful hårfärg och världens mest slitna hår i flera månader nu) och studentbalen.

+ Fick med mig en tröja och en "bustier" hem från stan.
+ Det är hockey ikväll. Tre Kronor - USA.
+ Simon kommer hem.

- Käkade på äckliga Mc Donalds på första gången på länge.
- Har sett ut som fan plus fryst ihjäl hela dagen.
- Hittade inte ett sådant linne jag var på jakt efter.

Det har gått för lång tid sedan förra gången. Alldeles för lång tid. Jag känner att jag är i stort behov av det där ruset. Det där uppvaknandet som min själ går igenom varenda gång jag bevittnar en arena släckas ned och fyllas av skrik. Den där livsgnistan som tänds någonstans inom mig så fort jag hör den första tonen och känner hjärtat börja slå. Känslan av att höra hemma någonstans. Det känns som att det inte finns någonting annat i hela världen som jag behöver mer just nu än att stå framför personerna som ger mig orken att andas. Jag behöver påminnas om varför jag finns till. Väcka min insida. Behöver känslan av att känna mig levande.

“Making music is definitely an escape. Performing music, listening to music, being at a show, watching a band; these are all definitely ways that we use to get out of ourselves. It’s human. We’re always searching and pushing forward and trying to find something outside of ourselves.” - Jared Leto.

♥ Personer med för stort ego som ser sig själva som snäppet bättre än andra.
♥ Killar som inte tar hand om sitt utseende.
♥ Personer som är alldeles för på.
♥ Kroppsbehåring. (Skägg inte inräknat.)

Ligger här och försöker bota min hockeyabstinens genom att lyssna på Johan Palm och blicka tillbaka på gamla tider. Det är så otroligt många minnen som blommar upp när jag lyssnar på de här låtarna och utan att överdriva kan jag konstatera att jag och Zara hade the time of our lives år 2009. Allt ifrån att resa landet runt, gråta, skratta och sova i trappuppgångar till att spendera hela dagar framför olika scener i både gassande sol, spöregn och fallande snö. Det var det bästa vi visste och allting blev ett underbart tidsfördriv under tiden som Tokio Hotel var ute ur rampljuset. Ibland kan jag sakna den tiden så oerhört mycket. Alla resor, allt planerande, allt fult vi gjorde och självklart Johan himself. Skulle han få för sig att dra ut på någon turné snart igen skulle jag självklart dra på några spelningar för musiken och gamla tiders skull, men som det var förr kommer det förmodligen aldrig att bli igen. Hur gärna jag än skulle vilja. Underbara 2008/2009.

Söndag kväll och första gången jag är ensam på hela helgen. I fredags blev det en mysig grillkväll nere vid sjön i Landvetter. Jag, Natha och Erika köpte grill och behövande tillbehör och tog ett par filtar och begav oss ned till udden. Där gjorde vi en stor eld och satt pratade och grillade kött och marshmallows. Jättemysigt. Bekantade oss även med ett par killar som kom förbi och satt och hängde med dem och ett par andra tills det blev kolsvart ute. Då drog jag och Natha hem till henne och kollade på tv för att sedan somna.

Igår var det Valborg, vilket jag vanligtvis inte brukar fira eller bry mig om, men igår hade vi iallafall beslutat oss för utgång. Jag drog därför hem ifrån Landvetter ganska kort efter att vi vaknat och hämtade kläder, smink och liknande för att sedan slänga mig på tåget och bussen och dra tillbaka till Natha. Stressigt och en aning irriterande att behöva åka fram och tillbaka, men vad gör man icke? Erika och Greta joinade oss och vi förfestade och fixade oss innan vi drog in till stan för att träffa Rach och sedan bege oss till Bryggeriet. Hann även med att börja snacka med någon snubbe på bussen in som skrev upp oss på listan till Berså, vilket vi dock inte utnyttjade. Vi hade en trevlig kväll på Bryggeriet iallafall. Dansade i stort sätt hela kvällen och till slut var det bara jag, Rach och Natha kvar av sällskapet. Vi tänkte dra till något hotell med ett par norska snubbar för efterfest, men dissade det i sista stund. Istället drog jag och Rach hem till mig och sov!

Tråkigt nog har jag inga bilder från gårdagen. Vi hade laddat kameran och bestämt oss för att, för en gångs skull, ta mycket bilder, men dessvärre åkte den inte fram en enda gång. Bilderna från i fredags har jag inte tillgång till heller eftersom Natha inte har slängt upp dem på Facebook ännu, så detta får tyvärr bli ännu ett tråkigt inlägg med någon gammal bild. Alldeles för mycket tjöt för den delen också. Så kan det gå ibland.