Solen skiner för fullt utanför fönstret och med tanke på att termometern har stannat på över 30 grader i skuggan känns det lite smått ångestfullt att sitta inomhus i skuggan. Man borde egentligen befinna sig på någon brygga eller strand någonstans och ligga i vattnet halva dagen. Känner dock att jag inte kan göra så väldigt mycket åt saken då jag är sjuk. Vill inte riskera att låta infektionen sprida sig genom att befinna mig ute i solen. Suck. Befinner mig för övrigt i Floda för tillfället och inte på landet. Drog ner hit med Marcus och Christopher eftersom att vi alla hade olika ärenden här nere. Jag själv skulle egentligen på två möten igår, varav det ena på Arbetsförmedlingen, men blev tvungen att ställa in dem båda. Dumt. Och Irriterande.



Bilder från en kväll på landet då jag tog min dagbok och min käre ipod och satte mig vid sjön och skrev. Som jag nämnde i dagboken den kvällen tror jag att det är bra för mig att befinna mig där uppe och ta en paus från verkligheten och allting som händer här hemma. Det känns ungefär som att man befinner sig i en vadderad bubbla. Man är medveten om verkligheten, alla måsten och alla nedtryckta känslor - men på något sätt når dem inte fram till en på samma sätt som dem gör här hemma. Skönt. På lördag åker jag tillbaka.

Glad midsommar! Hade tänkt att slänga upp någon rolig bild på antingen mig själv eller Christopher och Marcus här, men lat som jag är har jag inte orkat ta några bilder i veckan. Befinner mig på landet sedan i måndags. Har inte spenderat dagarna med någonting annat än sol, bad och chill med familjen och trots att det kan verka långtråkigt att befinna sig på en ö mitt ute i ingenstans så är det faktiskt rätt skönt att komma ifrån storstaden och allting där hemma. Här behöver man i stort sätt inte tänka på någonting annat än vad det är för väder utanför fönstret. Gött! Drar ner till Götet igen på måndag och sedan händer det grejer nästa vecka. Fint. Ikväll blir det midsommarfirande med familj och släkt och det känns faktiskt också rätt gött.

'
Det enda jag tänker är - vart fan tog tiden vägen? De var ju barn nyss.

Enda anledningen till att jag ville jobba på Metaltown var för att Bring Me The Horizon skulle spela, och efter deras spelning igår känns varenda timmas slavande på festivalen mer än värt. They killed it från den stund de klev på scen till den stund de klev av. Precis som förutspått. Vi fick låtar som Pray For Plague, Fuck och Football Season Is Over och under hela spelningen verkade bandet vara i sitt bästa mood. Jona klättrade upp högt som fan på "scen-ställningen" och Oli kom ner till publiken fler än en gång. Underbart.
Jag blir så sjukt lycklig av att se dem live, så jag är så jävla glad (!) över att jag fick se dem igår och ännu gladare över vetskapen att jag kommer att se dem ännu en gång innan sommaren är slut. Fina jävla band.

"Metaltown, you're fucking sick!" - Oli Sykes.

Som jag nämde i ett tidigare inlägg har jag spenderat mina senaste dagar på West Coast Riot och Metaltown. I torsdags hade varken jag eller Rach något jobbpass men ändå gratis inträde. Chillade och såg band som Sum 41, Millencolin och All Time Low. Har inte lyssnat särskilt mycket på Sum 41 det senaste året, men det var otroligt kul att se dem med tanke på att jag älskade deras musik när jag var yngre. All Time Low brukar jag inte lyssna särskilt mycket på överhuvudtaget då jag tycker att deras musik är rätt lame, men de är otroligt sköna som personer och roliga att se live. De spelade vid midnatt och var en aning alkoholpåverkade vilket gjorde det ännu roligare att lyssna när de stod på scen och tjötade.

Under Metaltown jobbade vi båda dagarna - stod i garderoben i fredags och gick runt och sålde öronproppar och ponchos igår. Kunde se exakt vilka band vi ville under gårdagen och  träffade massa sköna och fulla människor när vi gick runt och sålde. Bland annat Jona. Såg band som Avenged Sevenfold, Bring Me The Horizon, Parkway Drive, All That Remains, Cradle Of Filth, Korn och så vidare. Känns konstigt idag att festivalerna är över då man precis kommit in i att kliva upp tidigt på morgonen och dra dit och jobba, men jag tackar för sköna dagar och för att jag slapp betala 1500 för att se BMTH som jag annars hade fått göra.










Har en hel del videos från spelningen med All Time Low som jag inte orkar lägga upp här.
Klicka på länkarna här under för att komma till filmerna:

All Time Low - Weightless | All Time Low - I Feel Like Dancin'
All Time Low - Lost In Stereo | All Time Low - Break Your Little Heart
Jack Barakat i publiken | Alex Gaskarth klättrar | Jack och Alex snackar om svenska tjejer

Har egentligen tusentals andra bilder också,
men jag besparar er på dom då jag redan spammat sönder.

Äntligen är min dator tillbaka så det är väl på tiden att jag bryter min egen tystnad här och faktiskt slänger upp ett inlägg. På tisdag har det gått tre veckor sedan jag tog studenten. Tre veckor som i mitt huvud har känts som ungefär tre år. Kanske för att jag varit så upptagen med att försöka bestämma vad jag ska göra av mitt liv. Jag har slitits mellan framtidsångest och beslutsångest och det gör jag fortfarande. Studenten var en av de absolut bästa dagarna i mitt liv, men jag hade inte räknat med och var inte beredd på allt som kommer på köpet - alla beslut som måste fattas, alla vägar som måste väljas, allt ansvar som måste tas och allting som förväntas av en. Jag vill ju inte kliva ut ur min fantasibubbla och möta verkligheten. Inte ännu.

Dagen innan kom Zara ner hit från Örebro. Även Erika och Natha kom hit och sov hos mig så att vi skulle kunna fixa oss tillsammans på studentdagen samt ha champagnefrukost. Mycket till sådan blev det dock inte då allting blev förvånansvärt stressigt på morgonen trots att vi klivit upp flera timmar innan vi skulle dra. Men löshår, ögonfransar och smink åkte på iallafall och lite champagne och jordgubbar hann vi få i oss innan vi begav oss till tåget. Det kändes verkligen som att man var the center of attention bland allt folk när vi kom där med våra vita klänningar, studentmössor, klackar och champagne. Underbart.

Väl i skolan blev det skrivande i varandras studentmössor, studentlunch, avslutning i aulan och en hel del peppande. Man förstod inte att det var sista gången någonsin man befann sig i skolan. Alla var på världens bästa humör och när man såg hur familj och släkt började samlas på gräsmattan utanför växte sig nervositeten och glädjen bara ännu större. Min klass hade blivit lottade att springa ut sist, så vi fick stå och se och höra hur klass efter klass jublande och skrikande sprang ut till musiken som pumpade ur högtalarna. Jag tror aldrig att jag haft en sådan adrenalinkick tidigare och då det var våran tur att springa ut var extasen på topp. Vi sprang ut och hoppade, skrek och dansade på scenen innan det var dags att springa ut till familjen. Möttes av mamma, pappa, syskon, Zara och Rach och blev överröst med kramar, blommor, dricka och liknande. Stod där och smådrack och firade tills det dags för oss att åka flak.

Vi hade bokat ett enormt studentflak med DJ och hela köret och det var verkligen något av det absolut roligaste jag gjort att stå där och skrika, sjunga, dricka och fira medans man åkte förbi hundratals personer på avenyn och överallt i Göteborg. Jag ville aldrig att det skulle ta slut. Dessvärre gjordet det ju det. Blev upphämtad av pappa och åkte sedan hem till mottagningen, helt dränkt i champagne, där allt ifrån mina vänner och släkt till nära vänner till familjen befann sig. Blev firad och fick bland annat min Macbook Pro i studentpresent. Underbart. Fick även pengar, smycken, presentkort och lite annat. Klockan 22 skulle vår studentfest på Park Lane börja så kvart över 9 lämnade jag mottagningen tillsammans med Rach och Zara och drog in till festen. Där blev det en hel del alkohol, en jävla massa dans med härliga människor och firande tills mitt i natten då stället stängde. Då tog jag och Zara en taxi hem och det var tur att hon var med då risken hade varit stor att jag hade somnat på någon gräsmatta någonstans eller liknande annars.

Har inte förstått för fem öre ännu att jag gått ur skolan föralltid, men det lär väl sjunka in i sinom tid. Jag skulle för allt i världen inte banga att ta studenten en gång till då det var något utav det absolut roligaste jag någonsin gjort. Hela dagen var en jävla fest, och det känns lite sorgligt att det redan är över.

Det är sommar, underbart väder och jag kommer att spendera resten utav dagen på West Coast Riot. En liten smygstart på vad den här sommaren har att erbjuda. Imorgon och på lördag jobbar jag på Metaltown och får äntligen se BMTH igen. Idag blir det mest band som Sum 41 och All Time Low, men det är trevligt det med. Min Mac är inne på lagning och så fort jag får tillbaka den blir det uppdatering här igen som vanligt.

Förlåt för noll procents uppdatering. Idag fuckade min älskade, helt nya, macbook ur så för närvarande är jag utan dator tills tidigast på måndag. Då lovar jag att börja uppdatera som vanligt igen. Tills dess, take care!

Med gårdagens smink, en rejäl baksmälla, blodblåsor på fötterna, oförklarliga rivmärken på armen och en öm kropp kan jag nu med stolthet säga att JAG HAR TAGIT FUCKING STUDENTEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!