Stallet låg jättebra till och han var otroligt fin, lite seg bara. Men jag tror att det kan fixa sig när man börjat arbeta lite mer och lärt känna honom bättre. Var sjukt underbart att vara tillbaka på hästryggen iallafall, har saknat det så otroligt mycket. Så där lär jag befinna mig ett par dagar i veckan framöver. Undebart!

 

Annars då? Det är söndag och det är aldrig kul. Har hur mycket som helst att plugga och veckan som kommer är fullproppad med redovisningar, läxor och prov. Jag orkar inte, har ingen kraft kvar för skolan. Dessutom blir man illamående av att titta ut genom fönstret och mötas av snö, snö och ännu lite mer snö. Har hört att det ska bli minst lika kallt hela februari ut också. Funderar på om jag kanske borde börja skriva på mitt testamente redan nu, är ju tveksamt om jag överlever ett par dagar i tält i denna kyla. Hmpf!

 

Bjuder på helgens låt när jag ändå håller på.

Owl City - Fireflies

 

 

 

Sitter här allmänt skabbig och stinker öl. Kom nämligen nyss hem från dagens hockeymatch (Frölunda - Modo) och de fulla snubbarna bakom gav mig inte bara hörselskador, utan råkade även hälla ut all sin öl över mig. Inte det trevligaste vill jag påstå. Matchen i sig var helt okej. Innehöll en väldigt massa slagsmål, även då matchen var slut, men desto mindre mål för Frölunda. Det slutade 2-3, illa! Känns som att Fredrik Petterson är den enda i laget som faktiskt gör någonting och kämpar matchen ut.

Tacka vet jag Henrik Lundqvist. Inte nog med att han enligt mig är världens grymmaste målvakt (!) och sjukt snygg - han spelar gitarr också. What's up with that, liksom? Jag tror att han är menad för mig.

 

Jag har ett sånt sjukt colasug just nu. Tror aldrig att jag varit så sugen på det tidigare. Crazy!

Efter en äcklig dag i skolan kom jag precis hem till pappa. Jag hatar att bo på två olika ställen. Om man nu kan kalla det bo när jag bara är hos pappa varannan helg. Fyfan. I vilket fall som helst, så har den här dagen inte varit det minsta trevlig. Hade ångest redan när jag vaknade och ingenting blev bättre i skolan när jag fick beskedet om att jag är csn-varnad igen. Förstår verkligen inte varför, då jag varit i skolan och på alla lektioner exakt varje dag i stort sätt, sedan jag fick förra varningen. Visst, jag var borta sista veckan innan jul, men det berodde på att jag var sjukt. Blev sjukt irriterad och ledsen, så drog ifrån sista lektionen.

Egentligen skulle jag och Zara bokat våran resa ikväll, som sker ganska direkt efter konserten i Göteborg, men eftersom vi var tvungna att byta till ett annat flyg som inte är lika fullt, så skjuter vi fram det tills imorgon eller någonting istället. Bokas ska det iallafall, vad min skola än säger.
De kan ta mitt liv ifrån mig, men de kommer fan inte kunna hindra mig från att känna mig levande.

 

Jag har alltid tyckt att drömmar är ett otroligt intressant ämne, och sedan vi började läsa om det i psykologin har jag bara blivit mer intresserad. Just nu läser vi bland annat om drömtydning, och ett av ämnena vi diskuterat är återkommande drömmar. Jag har en återkommande dröm jag drömmer minst några gånger i veckan. Den utspelar sig i olika miljöer men det är alltid samma scenario som spelas upp. Jag vill inte gå in på några detaljer, men det slutar alltid på samma sätt - att jag vaknar upp gråtande. Enligt min psykologibok och de stenciler vi jobbat med under lektionerna har återkommande drömmar en speciell innerbörd. Vårat omedvetna vill tala om någonting för oss. Det kan t.ex. vara ett problem i livet som man inte lyckas finna någon lösning på, eller någonting annat som påverkar oss mycket. Vad det är det omedvetna vill tala om för mig i mitt fall, med drömmen jag drömmer, är inte svårt att lista ut. Jag kan tycka att det är lite läskigt att någonting har gått så långt att mitt omedvetna talar om för mig att det är "fel", samtidigt som jag inte kan låta bli att fascineras av det.

En annan återkommande dröm jag har är att jag faller från någonting högt. Antingen hoppar jag självmant, eller så faller jag av annan anledning. Denna dröm betyder vanligtvis (obs: enligt min psykologibok) att man "tappat fotfästet i sin tillvaro, förlorat kontrollen och känner sig hjälplös" samt att man "är rädd att inte kunna klara sig ur någonting". Intressant!

Har ni någon någon dröm ni drömmer ofta, eller någon annan erfarenhet inom drömtydning?

 

 

 

 

 

 

Laddade ju som sagt ned "The Notebook" tidigare ikväll, och efter att precis ha tittat klart på den, kan jag för mitt liv inte förstå varför jag inte har sett den tidigare. Med tanke på de höga förväntningar jag hade på den, trodde jag att jag skulle bli besviken, men filmen var utan tvekan det finaste jag någonsin sett. Det gör ont att veta att sådan kärlek inte existerar på riktigt. Jag grät igenom i stort sätt hela historien, och kan fortfarande inte sluta gråta. Har ni inte sett filmen - se den! Själv har jag en ny favoritfilm.






Bill måste, utvan tvekan, vara den finaste personen som finns som tror och väntar på sådan kärlek.

Idag är det lördag, vilket ni förhoppningsvis är medvetna om, och som det ser ut nu har jag inga speciella planer för kvällen. Skulle kanske träffat Adam, och sedan pratade jag och Natha om att försöka hitta någonting kul att göra, men eftersom jag inte snackat med henne idag, så tror jag att det får bli en hemmakväll. Trots att det låter tråkigt, så känns det faktiskt otroligt skönt. Var hemma igår kväll också. Laddade ner "Raise your voice", vilket var en sjukt bra film, och nu har jag precis laddat ner "The Notebook", som jag tänker titta på ikväll.

Börjar få lite smått väldigt mycket ångest över att det är så kort tid kvar till mars, och det faktum att de flesta sitter och räknar ned dagarna och påminner mig gång på gång om hur kort det är kvar, gör inte saken bättre. Jag är medveten om att det låter konstigt, men jag vill verkligen inte att mars ska komma. Jag behöver mer tid på mig. Mer tid för att förbereda mig mentalt och mer tid för att faktiskt smälta vad som kommer ske. Jag är inte redo än.

 

Ligger i sängen och lyssnar på Cimon, eftersom att han gästar NRJ, samtidigt som jag sitter och granskar de nya bilderna från GQ (se ovan) och gör allt för att undvika skolböckerna som ligger och väntar på mig. Har en psykologiuppgift som ska vara inskickad idag och ett par sidor ekonomi att läsa tills imorgon. Ingenting komplicerat egentligen, men jag har alldeles för mycket i huvudet för att få plats med sådan skit.

För att återgå lite till bilderna (och även videon) från fotograferingen till GQ, så måste jag säga att Bill förbluffar mig gång på gång. Jag tycker att han är så otroligt duktig på att modella och jag kan inte låta bli att börja fundera över om det finns någonting som den människan inte gör perfekt?

Dagen har för övrigt varit lång och otroligt seg. Har haft sjukt många lektioner och slutade inte förrän halv fem, så det ska bli skönt att sova om ett tag. För att mätta mitt Paradise Hotel-behov hade jag tänkt att titta på "Pandoras ask" från gårdagens avsnitt innan jag lägger mig. Men först - psykologi och företagsekonomi.

 

 

Förlåt för min otroligt dåliga uppdatering, jag äcklas lite halvt när jag tittar på min blogg. Grejen är den att jag känner mig inte tillräckligt stabil känslomässigt för att sitta här och babbla om mina dagar och liknande. Men jag ska försöka ta mig samman och börja skriva igen, förhoppningsvis redan imorgon. Sov gott.

Hoppsan! Här har uppdateringen varit obefintlig alltför lång tid, och det beror till största delen på att jag inte haft någon tid överhuvudtaget att skriva nu under lovet. Runt jul var Gabriel här och då spenderade jag självklart den mesta tiden med honom, och efter det kom Zara hit och stannade tills imorse. Imorgon är det dock "back to the reality" som gäller, och jag antar att även bloggen ingår i den verkligheten.

Eftersom jag varken skrivit eller laddat upp några bilder från julafton, tänkte jag att jag kunde slänga upp ett par bilder här. Enbart för att ha det gjort, liksom. Bilderna föreställer mig, Gabriel och Christopher, vilket kanske är ganska uppenbart.



På nyårsafton var det party som gällde. Tycker dock inte om nyårsafton överhuvudtaget egentligen. Tycker att det är den mest överskattade dagen av de alla och har alltid fått ångest då det är dags för ett nytt år, men vad gör man inte? Blir ju inte bättre av att sitta hemma direkt. Tolvslaget spenderade jag med aning för mycket alkohol i kroppen, på Martins balkong i sällskap av Natha, Zara och en hel del andra. Kvällen i helhet var lite halvt störd, men vi hade kul till största delen iallafall. Bjuder på några av kvällens bilder, resten tror jag att vi hoppar över. Gott nytt år! Lite halvt i efterskott sådär.