Jag vet inte längre hur jag ska tackla saknaden. Den har byggt bo någonstans långt inom mig och den senaste tiden verkar detta bo ha expanderat. Det funkar inte att dagdrömma och försöka minnas längre - det fyller inte upp det hål som bildats. Jag vet att både min själ och mitt hjärta behöver det där ruset och jag vet att hela min kropp behöver det där uppvaknandet, men det finns inte längre någonstans att vända sig.
I fell apart, but got back up again. / 30 Seconds To Mars - kom tillbaka, jag behöver er så mycket nu.

att jag vill flytta hemifrån snarast möjligt?
att jag har en tendens att falla alldeles för djupt för det jag tycker om?
att jag lyssnar mycket på 30 Seconds To Mars igen för första gången sedan Reading i somras?
att jag funderar på hur underbar den här dagen hade varit om Frölunda hade varit i semifinal?
att jag pratar en lagom dos med Göteborska?
att jag inte gillar folk som vänder kappan efter vinden & ändrar åsikter efter andra?
att jag avskyr när folk snackar med ful wannabe-brittisk dialekt för att försöka låta lite bra?
att jag gillar ishockey och musik kanske lite för mycket för mitt eget bästa?
att jag är förälskad i mina egna dagdrömmar?
att sist jag grät var inatt innan jag somnade till samma låt jag skrev om i inlägget nedan?
att min mobiltelefon är alldeles snart utbytt mot en splitter ny iPhone 4s?
att när jag vaknar på morgonen känner jag mig alltid äcklig och värdelös de dagar jag inte ska jobba?
att innan jag går och lägger mig pussar jag alltid på min katt & smörjer in min tatuering?
att jag just nu tänker på hur otroligt jävla mycket jag behöver ett miljöombyte?
att i morgon kommer jag förmodligen inte få jobb & därför åka in till stan och shoppa?
att jag hoppas att den här sommaren blir precis så som jag önskar i mitt huvud?
att jag verkligen vill att Frölunda blir ännu bättre till nästa säsong och tar SM-guld?

Ligger och lyssnar på samma låt om och om och om igen. Trots att texten inte har någonting med varken dig eller mig att göra påminner vartenda ord om oss. Om oss och allting som aldrig skulle bli.
Jag vet inte vad som smärtar mest - det faktum att någonting så jävla rätt samtidigt är så jävla fel eller vetskapen om att du är den enda som någonsin kunnat få min insida att sluta krampa.
Jag vet bara att banden har brustit och att det aldrig var meningen att jag skulle behöva dig såhär.

"Jag önskar att jag kunde bli kär i dig så att du kunde krossa mitt hjärta. Istället för tvärtom."
Minns du orden? Jag minns. Och jag kommer aldrig att ångra dem.

Who's going to save tonight?
I'm down on my knees but I'm too proud to say 'please'
and who's going to save tonight if you won't?

+ Beställde en vit iPhone 4S i söndags som förhoppningsvis dyker ner hemma hos mig så snart som möjligt.
+ Frölunda J18 slog Färjestad med 9-0 idag efter bortavinst mot dem med 4-0 i fredags. Så ska det se ut.
+ Våren är här. Har haft 30+ på balkongen hela helgen och har skaffat mig en härlig grund till årets bränna.
+ Avnjöt en timma på gymmet igår och kommer förhoppningsvis införskaffa ett gymkort snarast möjligt.

- Kommer förmodligen dröja innan jag får hem telefonen pga. trycket på kampanjen jag hakade på.
- Förstår verkligen inte hur jag ska klara mig utan hockeyn efter att ha levt för den under så många månader.
- Tittade på gamla bilder på mig själv och äcklas därför ännu mer över hur jag ser ut nu för tiden. Spyr.

Efter en natt fylld av sömnsvårigheter och mardrömmar ringde mitt alarm klockan 04.15 imorse.
Det var inte många biståndsdelar av min kropp som kände för att lämna värmen under täcket och lyfta bort Kiara's mjuka kropp från bröstkorgen, men upp kom jag iallafall.
Tog bilen till Lerum och började arbeta klockan 06.00. Konstig dag. Det är menat att jag ska jobba 06.00 till 14.30 i en vecka framåt, men efter dagens omständigheter vet jag inte hur jag ska göra. Fuck it.

Blev stoppad av polisen på vägen hem från Lerum. Mindre än två veckor efter att jag tagit körkort. Gött.
En snygg polis stoppade in huvudet genom min ruta och gav mig en smärre hjärtattack i onödan då det enda han sade var att hans kollega trott att jag körde utan bälte. Men icke sa nicke.
De får minsann väldigt gärna fortsätta att stoppa mig så länge de ser såpass bra ut.

För att dela med mig av ännu lite fler detaljer av min ytterst intressanta vardag får ni dagens höjdpunkt:
Om en stund börjar kvartsfinal nummer tre mellan Frölunda och Brynäs och jag sitter som på nålar.


You can get addicted to a certain kind of sadness.

^ Här är man inte ensam av att njuta av våren och solen minsann.
Måndag och ny vecka. Igen. Veckorna börjar och tar slut en efter en utan att jag varken hinner inse eller reflektera över dem. Häromdagen var det snöstorm och idag har jag suttit på balkongen och solat i över 15 plusgrader. Sköna kontraster. Längtar efter sommar, roadtrips och festivaler. Ovanligt? Nej.
Den senaste veckan har jag mestadels glidit runt i bilen, pumpat 30 Seconds To Mars på hög volym och känt mig vuxen. Känner mig inte mindre vuxen då jag kom på mig själv med att vilja använda uttrycket "uträttat diverse ärenden", men där fick gränsen gå. Jag är ju faktiskt inte så gammal ännu. Typ..

Vet ni vad? Har ni inte någonting annat för er har jag ett tips - sätt er bakom ratten, skruva upp volymen, sätt på spår nummer 11 på "This Is War" [Stranger In A Strange Land] och inse varför ni lever.
Ingenting i världen skulle kunna få mig att ändra åsikt om det jävla mästerverket till låt.

- - -

I samband med att våren kom till Göteborg (vågar man hålla tummarna för att den är här för att stanna?) drog även SM-slutspelet igång, där vi som bekant möter Brynäs i kvartsfinalen. Match nummer ett som spelades igår slutade inte riktigt som vi hade hoppats på och detta efter en grov domarskandal.
Jag blir fortfarande alldeles för irriterad (!) när jag tänker på det och orkar inte skriva någonting mer än att någonting liknande aldrig ska få hända på en sådan här nivå. ALDRIG.

Imorgon spelas match nummer två på hemmaplan och jag både hoppas och tror att spelarna lämnat gårdagen bakom sig och kommer ut på isen som det starka och tongivande lag de faktiskt är.
Jag bryr mig alldeles för mycket för att kunna acceptera en eventuell förlust i kvarten efter det här.

Om det inte vore för min ständigt uppdaterade Twitter-ruta här på sidan skulle man faktiskt kunna tro att jag gått och dött på riktigt sedan förra inlägget. Sanningen är att jag har haft alldeles för lite livslust för att hitta någon slags motivation och god anledning till att sitta här och skriva skit. Men nu, i brist på annat, så.

Som ni ser på bilderna här ovan har jag äntligen fått mitt körkort! Klarade av teorin på första försöket i torsdags och detsamma med uppkörningen i måndags. Var säker på att jag skulle avlida av nervositet innan uppkörningen, men det gick hur bra som helst. Lättnaden när man fick höra orden "din körning är godkänd" går inte att förklara. Nu är det bara en egen bil som fattas så är jag good to go. Otrolig frihetskänsla.

Random shit: