Tiden har gått så snabbt den senaste tiden att jag varken hunnit inse eller reflektera över att vi, återigen, står inför ett helt nytt år. Kanske borde man göra en lista med nyårslöften? Kanske borde man slänga upp ett inlägg här om vilken bra person man äntligen ska bli på grund av att nummer ett bytt plats med nummer två? Jag vet inte. Det finns mycket man borde och det finns mycket jag borde, men ett nytt år förändrar ingenting. Ett nytt år sprider inte ljus och ett nytt år lagar inte sår. Ett nytt år flåser en bara i nacken för att sedan slänga upp de sanningar man kämpat så länge med att trycka undan rakt i ansiktet. Det kommer aldrig att bli bättre. Det kommer inte att ske några mirakel. Allting är bara en enda lång transportsträcka mot slutet.