Trots att tårarna inte slutar rinna och klumpen i magen växer sig större kan jag inte låta bli att läsa mer och mer om det som hänt. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och rädda honom. Honom och resterande. Regndroppar har fallit hela dagen. Jag tror att det är världens sätt att uttrycka sin sorg. Sorgen och smärtan över förlusten av 44 människoliv. Snälla, låt allting vara en dröm när vi vaknar upp imorgon.

Tack för allt du gjort för svensk ishockey Stefan. Redan saknad - men aldrig glömd. Vila i Frid och sov gott. ♥