Klockan är redan alldeles för mycket och jag borde sova för länge sedan. Jag ser dock ingen anledning till det och lär säkert vara vaken x antal timmar till. Jag har ingenting att vakna upp för imorgon och drar jag ut på den här dagen/natten lite längre än nödvändigt behöver jag åtminstone inte uppleva morgondagen lika snabbt. Ligger i sängen, lyssnar på tyst musik för att inte väcka de andra och tittar på Kiara som ligger här bredvid. Hennes närvaro får mig att känna mig mindre ensam och när hon tittar på mig med sina stora ögon känns det, på något konstigt sätt, som att hon förstår. Min underbara lilla älskling.

Livet är kaos just nu. Mer kaos än vad det någonsin varit och jag vet inte hur jag ska hamna på rätt spår. Jag fattar fel beslut gång på gång eftersom att jag låter mina känslor styra och allting hamnar ur kurs. Motvinden blir starkare för varje dag och ingenting är roligt längre. Det går inte att laga. Jag går inte att laga.

Jag saknar Zara. Otroligt mycket. Jag avskyr avstånd och jag avskyr att det alltid är dem som betyder allra mest som befinner sig längst bort. Jag vill kunna köpa med mig ostbågar och kladdkaka och vandra över till henne när jag vill eller kunna ringa och bestämma träff om en kvart. Inte behöva planera och åka 30 mil.



Försöker hålla mig så sysselsatt som möjligt under dagarna annars. Fick sett Breaking Dawn idag. Tycker inte om handlingen särskilt mycket i sista boken, men bortsett från det var filmen bra. Övningskörde även med pappa efteråt. Har börjat köra med körskolan igen och ska intensivt ta så många lektioner som behövs samt börja besöka körskolan för teoriplugg så att jag kan få kortet så snart som möjligt. Min lärare tippade på att jag skulle behöva max tio till femton lektioner och jag har redan tre inbokade den närmaste veckan.

Imorgon blir det ett besök på körskolan för teori. Och jobbsökande. Som vanligt. Ska ha som mål att ringa minst fem olika företag varje dag nu framöver samt fortsätta söka på internet och besöka ställen och lämna mitt CV. Det kan inte fortsätta såhär. Jag behöver rutiner, en inkomst och ett liv. Men det händer ju aldrig något och man tröttnar lite mer för varje dag. Hur länge ska man behöva kämpa och försöka utan framgång?
/ På fredag är det hockey igen iallafall och det är det som håller mig uppe just nu.