Jag önskar att jag hade förmågan att uttrycka mig vackert i text. I sådant fall hade jag för länge sedan suttit här och skapat mening efter mening för att förhoppningsvis kunna ge er en inblick i hur fint allting var igår. Istället sitter jag här igen - utan ord och möjlighet att kunna förklara. Som så många gånger förr. Räcker det med att jag säger att jag skulle ge 30 Seconds To Mars hela världen om jag kunde?

För andra gången i mitt liv kom jag upp på scen och fick bevittna en av världens bästa låtar där uppifrån, tillsammans med universums finaste band, istället för längst fram i publikhavet. För fjärde gången i mitt liv fick jag vara en del av den magi 30STM sprider omkring sig, och ännu har jag inte förstått det. Att det faktiskt hände - på riktigt - och att det redan är över. Igen. "The moment to live and the moment to die."