Man känner i luften hur sommaren håller på att glida oss ur händerna. Mörkret faller tidigare för varje dag som går och med varje sekund som dör ut känner jag hur någonting också dör inom mig.
Ju närmare hösten vi kommer desto mer instängd känner jag mig. Det känns som att himlen sjunker närmare marken och att väggarna kryper ihop runt omkring mig. Till slut finns det bara mörkret kvar och det är det som skrämmer mig mest. Jag är inte redo att släppa taget än. Jag är inte klar med de ljusa kvällarna och nätterna, de långa dagarna innehållande sol och bad och de ljumma mornarna.
Jag är så sjukt långt ifrån klar, och jag vill inte släppa taget om ljuset. Inte ännu. Inte alls.

Put another X on the calendar. Summer's on its deathbed.
There is simply nothing worse than knowing how it ends.