Det känns otroligt konstigt att sitta ensam i mitt rum framför datorn istället för att ligga i sängen och titta på film tillsammans med Zara eller befinna mig ute i staden någonstans. Man vänjer sig så otroligt fort vid att hela tiden ha sällskap. Veckan har varit fin och jag och Zara har tagit vara på i stort sätt varenda minut av tiden. Vi har spenderat timmar nere vid bryggan med hög musik och bad, varit på bio och gråtit sönder till "Jag saknar dig", pratat om allt och ingenting, levt på nutella och andra onyttigheter, festat och dansat tills långt in på natten, sett finaste Daniel Adams-Ray och ungefär tusen saker till. Jag önskar att jag hade mer tid och ork till att slänga upp långa inlägg om allting men jag har ingen lust överhuvudtaget när jag inte har Photoshop. Inlägg utan bilder är inte min melodi och absolut inte oredigerade bilder heller, men det kommer inom sinom tid. Note: Min älskade kamera gick sönder på senaste hockeymatchen, så för tillfället suger mina konsertvideos. Därav den kassa kvaliteten på filmerna nedanför. Deprimerande.