When school's out forever!
Nu i slutet av terminen är det svårt att undgå alla studentbilder som laddas upp på Facebook, speciellt i och med att det var dags för ungefär hälften av mina kompisar att gå ur skolan i år. Jag kan inte undgå att undra hur det kommer att vara och se ut då det är min tur - om exakt ett år. Jag är så otroligt rädd för att dagen kommer bli en besvikelse, med tanke på hur otroligt höga förväntningar man har och på grund av att man alltid föreställt sig studenten som den lyckligaste dagen i livet. På en dag, ett par timmar, ska allting vara över och jag är så rädd att jag kommer stå där med en ångestklump i magen istället för att vara lycklig och glad som alla andra. Speciellt i och med att jag börjat oroa mig redan nu. Jag är väl medveten om hur snabbt ett år går, och om mindre än 365 dagar är det jag som står där i vit klänning med studentmössan på huvudet. Jag vill inte. Jag är inte redo!
Försök att släppa alla förväntningar! Såna förstörde min student. Jag hade också föreställt mig den bästa dagen i mitt liv men p.g.a. de höga förväntningarna blev den inte alls så himla speciell. Jag hade i och för sig dessutom faktiskt haft "den bästa dagen i mitt liv" bara en och två dagar innan (då TH var i Stockholm 2007) så det är väl också något jag också måste varna dig för; se för guds skull INTE TH strax innan studenten. Haha.. Studentdagen kommer inte kunna mäta sig med den sortens lycka så om man förväntar sig en "lyckohöjning" på studentdagen så är det bättre att den kommer från hur man känner sig i vardagen (och att man då blir gladare på studenten) än att försöka toppa dagarna-efter-lyckan från en TH-resa på studentdagen. Kanske går men det låter svårt. Jag lyckades i alla fall inte. Haha..
Jättefin bild på dig förresten!
