Du höll min hand inatt,
och som så många gånger förut
tog du död på ångesten.
Allting får liv då jag andas din närhet,
min svartvita värld får färg.

Höll andan i rädsla av att förlora det enda
jag någonsin haft av dig,
men verkligheten slet luften tillbaka.

Kände ångestens klor gripa tag,
och i samband med det första andetaget
byttes du åter igen ut mot meningslösheten.