Flyget avgick i tid och det var en otrolig lättnad att äntligen vara påväg. Resan gick snabbt och det dröjde inte länge innan vi landade på Gatwick. Flygplatsen var stor och det tog ett tag innan vi hittade till tåget som skulle ta oss därifrån, men därefter gick tågresan snabbt. Efter ungefär en halvtimma var vi framme på Victoria Station som vi visste låg i närheten av vårat hotell. Vilket håll vi skulle gå för att hitta dit hade vi dock ingen aning om, men efter lite hjälp var vi på rätt spår. Då vi klev ut från stationen och möttes av alla människor och röda bussar kändes det ungefär som att man steg in i en film. Så fint!

Efter att ha hittat rätt hotell checkade vi in och tog oss en titt på vårt lilla hotellrum bestående av en dubbelsäng med ett täcke, ett litet handfat, en dusch utan skynke, en trasig fotölj och ett kokhett element. Kändes ungefär som att kliva in i en bastu när man klev in i rummet, och inte gick det att dra ned värmen heller. I vilket fall som helst chillade vi lite på rummet ett tag innan vi insåg att det var bäst att dra ut och käka, med tanke på att vi inte ätit någonting annat än den pyttelilla frukost vi åt samma morgon. Sagt och gjort - vi gav oss ut på Londons mörka gator samtidigt som vi försökte bestämma oss för vart vi skulle.

Slutade med att vi slog oss ned på en mysig resturang där jag, pga. min kräsenhet, beställde in en pizza och Rach pasta. I den stunden, då vi satt och väntade på vår mat, var jag så otroligt glad. Vi hade äntligen kommit iväg till London efter månader av planering och vi hade allt det fina framför oss. Samtidigt var vi båda väldigt övertrötta vilket ledde till en hel del skratt och interna skämt som förmodligen inte en jävel skulle tycka var roliga om jag skrev ut. Undebart. Vi satt kvar på resturangen så länge vi kände att vi hade tid med, med tanke på att vi hade tänkt att börja köa denna kväll, innan vi begav oss tillbaka till hotellet.

Meningen var att vi bara skulle packa ner det vi behövde under köningen och sedan ta oss till arenan så snart vi kunde, men av någon anledning rann tiden iväg under tiden som vi slöade på hotellrummet. Runt nio släpade vi iallafall med oss våra väskor till Victoria Station där vi bestämde oss för att ta en taxi, med tanke på att O2 ligger en bit utanför centrala stan. Precis som vi hade förutspått tog det en stund att ta sig dit, så vi fick oss en fin gratisvisning av stan samtidigt. Sjukt fint med alla julsaker och belysning!

Min första tanke då vi klev ur taxin var hur enorm arenan var. Vi visste inte åt vilket håll vi skulle gå för att hitta rätt ingång eller någonting, så av ren improvisation bestämde vi oss för att gå åt ett håll, vilket sedan visade sig vara rätt. Vid ingången mötte vi två personer som jobbade på O2 som ganska direkt förstod att vi hade tänkt köa. Dessvärre talade de om för oss att detta inte var tillåtet pga. kylan samt privat egendom. De gav oss dock varsitt band med nummer på, som skulle gälla i kön dagen efter. Vi fick nummer 27 och 28, vilket kändes både bra och dåligt.

Jahapp, lite halvt besvikna var det bara att vända om för att, på något sätt, ta oss tillbaka till hotellet igen. Samtidigt som det var skönt att slippa sova utomhus i kylan kändes det åt helvete att ha betalat fyra hundra spänn för taxi i onödan. Vi drog ned till busstationen intill för att förhoppningsvis finna en buss som skulle kunna ta oss in till stan. Dock visade det sig att det skulle bli lite mer problem än vad vi hade förutspått. Vi hoppade på en buss som, genom ett byte, skulle ta oss till Victoria Station. Till en början tog det otroligt lång tid, vilket gjorde att vi trodde att vi hade hoppat på fel buss. När vi sedan hoppade av på hållplatsen där vi skulle byta förstod vi inte hur vi skulle hitta till den hållplatsen där nästa buss skulle avgå ifrån. Vi gick fram och tillbaka och när vi sedan förstod vart vi skulle tog det ett bra tag tills bussen kom.

Trots att vi båda hade panik över sömnen vi förlorade när klockan tickade var det faktiskt rätt mysigt att vara på vift mitt i London i mörkret. Vi kom tillbaka till hotellet någon gång mitt i natten och hoppade då ner i sängen för att förhoppningsvis hinna få oss iallafall några timmars sömn innan det var dags att kliva upp för att återigen dra till arenan och börja köa på riktigt.