Jag vet inte hur många gånger jag försökt posta någonting idag. Jag börjar på inlägg efter inlägg, men trycker bort de gång på gång. Ingenting känns värt att skriva, då det jag egentligen vill och behöver sätta ord på fastnar någonstans på vägen. Allting är grått. Det regnar hela tiden. Det är mörkt då jag går upp, mörkt när jag kommer hem. Jag klarar inte av att se mig själv i spegeln och jag har stor lust att slita sönder varenda liten bild på min vägg. Allt som kan tänkas påminna mig om det som är, det som jag är.

Jag vill be om ursäkt till alla som på något sätt påverkas av mitt beteende och humör. Be om ursäkt för att jag inte längre är mig själv, och be om ursäkt för att jag inte finns där. (När jag ändå är i gång kan jag ju passa på att be om ursäkt för den kassa uppdateringen också.)

Nu tänker jag lägga mig under täcket och titta på New Moon och proppa i mig choklad tills jag spyr.
Då kanske jag lyckas spy upp ångesten samtidigt.