Det finns nästan ingenting som skrämmer mig så mycket som framtiden. Satt och pratade med My en hel del om det igår och ju mer jag tänker på det desto mer skrämmer tanken mig. Vi har, enda sedan vi lärde känna varandra, haft stora planer om vad vi ska göra när vi gått ur skolan. Vi skulle flytta till Tyskland tillsammans där vi skulle skaffa lägenhet och extrajobb tills vi kommit på vad vi ville göra med våra liv. Sedan skulle allting flyta på helt utan komplikationer. Riktigt så naiv är jag inte längre, och tanken på att det inte är så långt kvar tills jag faktiskt går ur skolan på riktigt är skrämmande. Jag har inga framtidsambitioner överhuvudtaget och jag vill verkligen inte växa upp. Jag lever ständigt i det förflutna och just nu känner jag hur tiden bara rinner ifrån mig.

Imorgon börjar skolan igen, vilket innebär att jag kommer vara tvungen att plocka fram någon slags styrka jag vet att jag inte har. Jag skulle behöva ett stopp i tiden för att bara andas och reda ut mina egna tankar.

Om någon lyckas uppfinna någonting som kan få tiden att stanna så säg till, för jag är rädd.

don't you remember what we promised?

Min dag har bestått av alldeles för mycket tårar och ångest för att klassas som okej. Det var precis det här jag var rädd för. Jag lovade mig själv att inte låta sånt här gå ut över bloggen, men ändå är det precis vad som sker. Jag är tillbaka imorgon, då med min fasad påklistrad igen. Godnatt så länge. 

Om ett par dagar är det exakt ett år sedan jag träffade honom för första gången. En person som kom att förändra mitt liv radikalt, framförallt under förra hösten men även nu i efterhand. Vad jag inte visste då jag tog hans händer för första gången, var att jag nästan skulle förlora min bästa vän och även mig själv på grund av något så löjligt som honom. Vet inte riktigt om jag vill kalla det löjligt egentligen, men det är väl vad det är när man tänker efter. Jag har under det här året som gått upplevt mer än vad jag någonsin skulle vågat drömma om i höstas, men trots det skulle jag ge nästan vad som helst för att få den tiden tillbaka. Jag minns förra hösten som en kaotisk tid - full med tårar, ångest och drama, men varje liten stund då han fanns i min närhet påmindes jag om varför det var värt det.