När ni läser detta sitter jag förmodligen, om allt gått som det ska, på flygplanet på väg till England och London för att leva livet i en och en halv vecka. Torsdag till måndag spenderar jag och Rach i tält och framför underbara (!) band på Reading Festival och måndag till fredag nästa vecka chillar vi i London.
Om allt går som det ska under flygningarna landar jag i Sverige igen på kvällen den 2 september. Cheers!

Det känns otroligt konstigt att sitta ensam i mitt rum framför datorn istället för att ligga i sängen och titta på film tillsammans med Zara eller befinna mig ute i staden någonstans. Man vänjer sig så otroligt fort vid att hela tiden ha sällskap. Veckan har varit fin och jag och Zara har tagit vara på i stort sätt varenda minut av tiden. Vi har spenderat timmar nere vid bryggan med hög musik och bad, varit på bio och gråtit sönder till "Jag saknar dig", pratat om allt och ingenting, levt på nutella och andra onyttigheter, festat och dansat tills långt in på natten, sett finaste Daniel Adams-Ray och ungefär tusen saker till. Jag önskar att jag hade mer tid och ork till att slänga upp långa inlägg om allting men jag har ingen lust överhuvudtaget när jag inte har Photoshop. Inlägg utan bilder är inte min melodi och absolut inte oredigerade bilder heller, men det kommer inom sinom tid. Note: Min älskade kamera gick sönder på senaste hockeymatchen, så för tillfället suger mina konsertvideos. Därav den kassa kvaliteten på filmerna nedanför. Deprimerande.

Har fullt upp med att packa inför ett kommande äventyr och försöka få ordning på allt kaos i mitt huvud, men jag kan bjuda på en liten video ifrån veckan som gått tills vidare. Zara åkte hem imorse och jag har egentligen tusen bilder och inlägg att slänga upp här. Dessvärre har jag inget Photoshop för tillfället (freaking out) och jag dör hellre än att lägga upp oredigerade bilder, så där har vi ett problem.

---

Plus och minus med denna dag iallafall:

Sitter här och väntar på Zara som är inne i badrummet och klär på sig. Hon kom hit igår och stannar tills på måndag. Spännande. Har lite fina saker inplanerade med tanke på att det är Kulturkalaset i Götet den här veckan. Bland annat blir det Daniel Adams-Ray på lördag och utgång imorgon och på fredag. Gött. Igår fick jag min arbetsintervju avklarad utan några större problem och sedan blev det Oskar Linnros på Liseberg. Ganska lame spelning egentligen med tanke på att jag är van vid att se mycket större band och annan musikstil, men Oskar är alltid fin och det var mycket folk. Vi köpte sedan med oss choklad och ostbågar hem och slog oss ned på min balkong med det, kladdkaka och bra musik. Där satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord, tog fula kort och utnyttjade den ljumma värmen tills en bit in på natten. Sjukt mysigt.

Dagens planer so far:
x Ha picknick och bada.
x Gå ned till en butik här och prata med ägaren om jobb.

Sex år sedan Tokio Hotel släppte sin första singel. Sex fantastiska år som känns som en evighet.
För fyra år sedan befann jag mig i Slottskogen och firade tillsammans med andra fans. Idag sitter jag bara hemma och tänker tillbaka på allt dem gett mig. Alla minnen, all lycka och alla nya vänner. Jag skulle inte byta bort det mot någonting i världen. Att de kom in i mitt liv kommer för alltid vara det finaste som hänt mig.

x Gå upp tidigt och testa kläder och rota fram CV.
x Träffa Zara som kommer till Floda vid tolv.
x Arbetsintervju med 118700 klockan 15.30.
x Hem och byta kläder och fixa om mig snabbt.
x In till staden och bevittna Oskar Linnros på Liseberg.

Kan nog bli fint. Om jag överlever intervjun det vill säga. Känns som att jag ska på fängelseförhör. Hjälp.

Man känner i luften hur sommaren håller på att glida oss ur händerna. Mörkret faller tidigare för varje dag som går och med varje sekund som dör ut känner jag hur någonting också dör inom mig.
Ju närmare hösten vi kommer desto mer instängd känner jag mig. Det känns som att himlen sjunker närmare marken och att väggarna kryper ihop runt omkring mig. Till slut finns det bara mörkret kvar och det är det som skrämmer mig mest. Jag är inte redo att släppa taget än. Jag är inte klar med de ljusa kvällarna och nätterna, de långa dagarna innehållande sol och bad och de ljumma mornarna.
Jag är så sjukt långt ifrån klar, och jag vill inte släppa taget om ljuset. Inte ännu. Inte alls.

Put another X on the calendar. Summer's on its deathbed.
There is simply nothing worse than knowing how it ends.

Har på nytt insett hur äckligt fantastiska 30 Seconds To Mars är. Det är så att jag vill gråta.

Sitter i mitt rum med hög musik i högtalarna och tusentals ögon som stirrar på mig från väggarna och taket. Konstigt nog får det mig att känna mig mindre ensam. Jag skulle inte klara av att sova i ett rum med kala väggar och är glad att jag har Tokio Hotel x1000 som håller mig sällskap om nätterna. Min stora trygghet.

Imorgon ska jag försöka göra någon nytta och skriva ut x antal exemplar av mitt CV samt försöka ringa runt lite. Har ett möte med min handläggare på Arbetsförmedlingen den 22 och tror att det skulle vara bra att ha sökt lite mer än vad jag har gjort sedan jag var där sist. Vill helst låta bli att tänka på allt vad jobb, kommande höst och pengar heter egentligen då jag får en så extremt stor ångestklump i magen så fort det kommer på tal, men jag kan inte blunda för och trycka bort verkligheten så mycket längre. Zeit läuft.

/ Får en stark lust att gråta varje gång jag hör låten nedanför. Lyssna och njut.

Idag hade Frölunda sin första officiella isträning och jag befann mig tillsammans med Christopher, och runt 900 andra, självklart på plats för att visa laget vårt stöd och samtidigt stilla vår hockey-abstinens en aning. Efter en presentation av alla spelare bjöds vi på en halvtimmas intern match och intervjuer. Laget består till störst del av nya värvningar och det var spännande att se hur alla skötte sig på isen. Härligast var dock att återse Fredrik Pettersson i Frölundatröjan. Ni anar inte hur underbar den killen är på isen och han saknades verkligen förra säsongen. Blev överlycklig då vi såg att han fått ett A på tröjan, vilket innebär att han är assisterande lagkapten kommande säsong. Jag kan inte komma på någon som är mer värd det.

För övrigt såg laget mycket lovande ut och jag dör lite smått inombords av tanken på att det bara är lite drygt en månad kvar tills sex månads väntan är över och säsongen drar igång igen. SÅ SJUKT JÄVLA PEPP!

De bästa av två världar. / De senaste dagarna har jag suttit ute på en stilla sjö i båten och ätit chips, badat sent på kvällen i vatten varmare än luften, blivit ännu lite brunare, läst klart en underbar bok och badat så mycket jag orkar. Nu är jag hemma i Floda igen och resten utav augusti känns ganska uppbokat. Allt ifrån hockey och fest till spelningar och resor står på schemat och jag klagar inte. Om sommaren måste envisas med att snart ta slut får väl jag envisas tillbaka och fylla upp det som återstår med fina händelser, right? x

Någon som är intresserad av att köpa Tokio Hotel's första dvd "Leb Die Sekunde"?
Upptäckte att jag hade två exemplar av denna i hyllan och tänkte att jag kunde sälja den ena billigt.