Sitter i mitt rum med hög musik i högtalarna och tusentals ögon som stirrar på mig från väggarna och taket. Konstigt nog får det mig att känna mig mindre ensam. Jag skulle inte klara av att sova i ett rum med kala väggar och är glad att jag har Tokio Hotel x1000 som håller mig sällskap om nätterna. Min stora trygghet.

Imorgon ska jag försöka göra någon nytta och skriva ut x antal exemplar av mitt CV samt försöka ringa runt lite. Har ett möte med min handläggare på Arbetsförmedlingen den 22 och tror att det skulle vara bra att ha sökt lite mer än vad jag har gjort sedan jag var där sist. Vill helst låta bli att tänka på allt vad jobb, kommande höst och pengar heter egentligen då jag får en så extremt stor ångestklump i magen så fort det kommer på tal, men jag kan inte blunda för och trycka bort verkligheten så mycket längre. Zeit läuft.

/ Får en stark lust att gråta varje gång jag hör låten nedanför. Lyssna och njut.