Ligger här och försöker bota min hockeyabstinens genom att lyssna på Johan Palm och blicka tillbaka på gamla tider. Det är så otroligt många minnen som blommar upp när jag lyssnar på de här låtarna och utan att överdriva kan jag konstatera att jag och Zara hade the time of our lives år 2009. Allt ifrån att resa landet runt, gråta, skratta och sova i trappuppgångar till att spendera hela dagar framför olika scener i både gassande sol, spöregn och fallande snö. Det var det bästa vi visste och allting blev ett underbart tidsfördriv under tiden som Tokio Hotel var ute ur rampljuset. Ibland kan jag sakna den tiden så oerhört mycket. Alla resor, allt planerande, allt fult vi gjorde och självklart Johan himself. Skulle han få för sig att dra ut på någon turné snart igen skulle jag självklart dra på några spelningar för musiken och gamla tiders skull, men som det var förr kommer det förmodligen aldrig att bli igen. Hur gärna jag än skulle vilja. Underbara 2008/2009.