Jag var liten och trodde att allting skulle lösa sig så fort jag klarat av skolan och tagit studenten. Man skulle ju vara så gammal då. Vuxen. Kapabel till att fatta sina egna beslut och mogen nog att veta vilken av alla tusentals vägar man skulle välja att vandra på under fortsättningen av livet.
Men här står jag idag - arbetslös, confused och mer vilsen än vad jag någonsin varit. Det finns så otroligt mycket jag känner att jag vill hinna med innan tiden rinner ut, men samtidigt så otroligt många tvivel och så otroligt mycket rädsla. Vilken väg ska jag välja först? Vilket håll ska jag tillåta mig att gå emot? Jag är så rädd att missa någonting att jag inte vågar tillåta mig själv att börja någonstans.
Egentligen skulle ju allting vara bestämt nu. Jag skulle redan ha påbörjat vandringen mot den väg som slutligen skulle leda till resultatet av mitt liv. Det var ju så allting var förutbestämt. Jag var liten och trodde att allting skulle lösa sig så fort jag klarat av skolan och tagit studenten. Så jävla liten och naiv.


To find yourself just look inside the wreckage of your past. To lose it all you have to do is lie. The policy is set and we are never turning back.

Jag har bestämt mig för att inte påbörja någon utbildning på ett bra tag. Dels på grund av att risken är stor att min skoltrötthet fortfarande finns kvar och sätter käppar i hjulet för mig och dels på grund av att det finns mycket jag vill hinna uppleva innan jag "settle down" och gör någonting såpass seriöst. Ska dock inte sticka under stolen med att jag har kollat runt lite på diverse inriktningar, och en utbildning jag verkligen fastnade för var en vid namn Musik- och Eventarrangör. Utbildningen är på två år och de yrken den leder till är bland annat Turné- och konsertarrangör, producent, artistbokare, artistmanager och A&R. Detta känns som någonting som skulle kunna passa mig som hand i handsken då jag ser musikens närvaro som ett måste.

Samtidigt som jag verkligen vill arbeta med någonting inom musik lockar journalistyrket otroligt mycket. Jag har alltid älskat att skriva och tycker själv att det är någonting jag, för en gångs skull, är bra på.
Jag skulle kunna offra min högra hand för att få arbeta på exempelvis en musiktidning eller en nöjesredation. Problemet där är dock att jag 1. inte tror att jag har tillräckligt höga betyg för att komma in på journalisthögskolan och 2. inte vågar gå en såpass lång utbildning och sedan riskera att inte få något jobb när jag är klar. Det är ju sedan länge känt att det är otroligt hård konkurrens som journalist och svårt att få fast anställning. Speciellt med tanke på att jag helst skulle vilja arbeta inom specifika områden inom journalistiken och inte främst med ordinarie nyhetsartiklar.

Suck. Det finns, som sagt, alldeles för mycket jag vill ägna mitt liv åt och jag förstår inte hur man i slutändan ska kunna fatta alla beslut. Jag har en känsla av att livet är en aning för komplicerat för min smak. För närvarande får jobbsökandet och körkortsteorin lägga beslag på all min fokus, och så får jag göra det jag är bäst på - blunda, skjuta det jobbiga framför mig och hoppas att det löser sig någon gång i slutändan.