Jag tycker att videon är vacker. Den visar innebörden av kärleken till ett band på ett så otroligt starkt sätt. Jag kan verkligen känna deras smärta och vågar inte ens föreställa mig den ångest och panik som skulle funnits inom mig ifall det istället var jag som stod med kravallstaketet tryckt mot revbenen och såg mina hjältar kliva av scenen för allra sista gången. Hur skulle man överleva och ta sig ur någonting sådant?