16 november 2009


Satt och tittade på programmet "Mamma till en mördare" som började idag, och halkade in på väldigt många olika tankebanor. Jag beundrar kvinnans, mamman som det handlade om, otroliga styrka och mod. Inte nog med att hennes son tagit livet av någon annan - han hade mördat sin egen bror, sin mammas andre son. Hur hanterar man något sådant? Jag skäms över mig själv och mina egna problem, när jag inser att det finns människor som faktiskt klarar av att gå vidare efter en sådan tragedi. Hur finner man orken till något sådant? Hur hittar man ljuset igen?

Jag skulle kunna sitta och diskutera det här i evigheter,
men känner att jag varken har orken eller viljan för det just nu.

Vad tycker ni?
Kan man älska sin son/dotter trots att denne tagit livet av sitt eget syskon?


Postat av: Erture

Kika in på min sida. Nya egendesignade smycken och namnsmycken kommer upp hela tiden.

2009-11-17 @ 14:22:36
URL: http://erturesmycken.blogg.se/
Postat av: videoGirl

Jag skäms över mig själv och mina egna problem, när jag inser att det finns människor som faktiskt klarar av att gå vidare efter en sådan tragedi. <- Jag tycker lika, mina problem känns väldigt små jämfört med t.ex. dedär. Att mammans son har dödat hennes andra son. Jag kan aldrig förstå hur det skulle kännas.

2009-11-17 @ 15:29:23
URL: http://videogirll.blogg.se/
Postat av: Viktoria

Vad ska du göra ikväll då? :)

2009-11-17 @ 16:23:22
URL: http://viktorialindqvist.blogg.se/

Anonyma frågor besvaras till 90% i en kommentar till samma inlägg som frågan ställts.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0