falling apart, i'm barely breathing
Jag klarar inte av att höra tonerna. Det där introt river upp sår inom mig, som jag för länge sedan trodde var läkta. Kanske är det mig det är fel på. Kanske är allting helt fel. Men jag gick sönder, och jag vet inte hur jag ska komma på fötter igen. Det kan gå timmar, dagar, veckor utan att jag tänker på det, men helt plötsligt kommer minnesbilderna ikapp och då slås jag omkull igen. Lite hårdare för varje gång. Jag vill inte glömma, jag kan inte glömma, jag får inte glömma. Men jag kan inte heller minnas. Det är suddigt, allt flyter ihop. Det jag fortfarande minns starkast är bultandet innanför bröstkorgen, skakningarna, tårarna och andnöden som startade i samband med de första tonerna. Kanske ska jag vara glad över att jag inte minns allting tydligare. Kanske hade det förvärrat situationen. Jag vet inte, jag vet bara att jag är trasig. Hel kommer jag aldrig någonsin att bli. Bitar av mig blev kvar där, där i skuggan av lyckan.
Jag gick sönder den femtonde april 2007.
Jag gillar när du skriver om dina tankar, hur du känner. Jag själv är sån person som mycket tänker efter och vill berätta andra hur jag känner. Jag vill berätta om jag mår dåligt. Men ingen förstår aldrig helt, eller nångång vill någon inte ens höra vad jag vill säga. Det känns bra att veta att någon annan har det liknande =) Om du förstår hur jag menar?
Ja, det tycker jag också, men det är lite komplicerat. Vi har haft ganska mycket bråk, inte så allvarliga men mycket av dem. Det är svårt att förklara, när jag ändå inte vet helt hur hon tänker. Jag skulle kunna berätta till dig, men inte vill jag att du ska bära min problem på dina axlar, ännu när vi inte helt känner varandra =)
Det känns lite konstigt att tala om dethär med någon som jag inte helt känner, men det känns helt bra också =)
vilken fin låt.vad heter den?
Låten heter Silbermond med Symphonie
